Holmen. A Gammal gårdsplats med brunn. B. Timmerlada C. Större lada. Odling/matjordstäkt. Bild: hitta.se

Bosättningar under 1800-talet på Holmen, Önnesmark 

Vid norra spetsen på Önnesmarksträsket finns idag några gamla odlingar där det frodiga gräset ännu håller tillbaka skogen som tränger sig på. 

 Holmen uttalas med betoning på första stavelsen, alltså inte som holmen i betydelse ”ö”. Det enklast att ta sig till dit via den odlingsväg som går ner från E4 till området. Men fågelvägen är det inte mer än ett par hundra meter från bebyggelsen vid träskets östra sida.

Den uppmärksamme kan än idag hitta spår efter de som bodde där. På den gamla gårdsplatsen finns en sänka i marken  som visar var brunnen fanns.  Mot sjösidan har den som odlat upp marken lagt upp stenar så att dessa bildar en enkel mur.

Detalj från karta 1713 med Missenrået markerat. I orådet närmast träsket ligger Holmen.

Varken på en karta från 1713 eller på den som gjordes för storskiftet 1804 finns någon odlingsmark på denna plats. Däremot finns Missenrået upptaget på båda kartorna, som ligger ännu längre norrut.

Inför laga skiftet och på en karta  som gjordes 60 år senare, alltså 1864, visar att området nu är uppodlat. Två byggnader finns inritade på kartan.

Holmen 1864, vid laga skiftet. Två byggnader finns markerade

Namnet på odlingen, Stengärdan eller Stensgärdan, som den heter i kartan från 1864 ger oss en vink om vem som odlat upp marken.

Nils Petter Sten Nilsson var född 1804 i Vallen. 1827 gifter han sig med Dorothea Fredrika Nilsdotter som äger Hökmark 10.

I husförhörslängden 1827-1836 står han upptagen som ”hemmanstillträdaren under Önnesmark”. Det är oklart vad som avsågs med detta. Nils Petters hemman i Hökmark var rågranne med svågern Anders Larssons hemman i Önnesmark, kanske var det någon hemmansaffär dem emellan som inte blev fullföljd?

Den unga familjen hade troligen, som många andra bönder, ont om kontanter och under åren 1821-1825 var det också flera svagår för jordbruket.

1831 blev Nils Petter Sten insatt som soldat i rotet 75 (Sten) i Bodbyn, Burträsk. Fältjägare Sten tjänstgjorde i regementet i 25 år till 1856 då han fick avsked med anmälan till underhåll (pension). Han ersattes på rotet av sin son Nils Anton Nilsson Sten som tjänstgjorde där i 35 år 1857 -1891.

Nils Petter  kunde uppenbarligen inte behålla hemmanet och 1836 köper Jonas Ersson Löf halva hemmanet i Hökmark och svågern Anders Larsson Önnesmark 6 köper den andra halvan. Anders står som ägare men flyttar aldrig dit.

Nils Petter Stens familj flyttar efter hemmansförsäljningen 1836 till Önnesmark. Familjen flyttar sedan till Burträsk och Sävar men återvänder till Önnesmark senast under 1843. Troligen är det nu som  de slår sig ner på Holmen, som ägs av Per Andersson Önnesmark 1, mark som senare övertas av sönerna Anders och Per Persson.

Möjligen fanns det skogsbete och starr på Holmen tidigare. Växtligheten på platsen var en indikation att har gick att få fram odlingsjord. Det var Nils-Petter som tog sig an den uppgiften.

Mindre lada strax norr om gårdsplatsen

Varför hamnade familjen just på Holmen? Var det rotebönderna i Bodbyn, Burträsk som svarade för torpet och arrenderade mark till sin soldat?  Eller var det Per Andersson och byamännen som inhyste familjen och ordnade med mark och hus? Det bodde upp till 240 personer i Önnesmark  på 1850-talet och det innebar att man fick söka sig nya boplatser i utkanten av byn.

Nils Petter Nilssons familj från Vallen hade sedan flera generationer nära anknytning till byn och var ingifta i flera olika familjer i Önnesmark . 1820-1822 gifter sig Nils Petters systrar Anna Catharina och Maria Margareta med bröderna Isak och Anders Larsson på Önnesmark 6.

Detta förstärks 1842 då Anders Persson blir svärfar till Dorotheas bror Olof Nilsson som då som gifter sig med Anders dotter Catharina. 

1849 drabbas familjen Sten av ett hårt slag när Dorotea Fredrika blir sjuk och dör, 43 år gammal. Yngsta barnet är då sex år.

Paret fick åtta barn. Den gamle fältjägarens ättlingar finns idag i till exempel Övre Bäck (Nilsson) och Skellefteå (Broman och Nygren) 

Per Larsson Gren

Omkring 1870 fick bosättningen på Holmen en ny medlem, Per Larsson Gren, som då i 40-årsålder och hade fru och barn.

Per Larsson Gren hade liksom Nils Petter varit soldat. Han gifte sig 1851 med Maria Catarina Andersdotter från Önnesmark. Hon var dotter till  Anders Larsson, ägare av Önnesmark 6:1, som 1836 köpte halva hemmanet i Hökmark av Nils Petter Sten.

Per Larsson Gren övertog halva svärfarshemmanet. Troligen hade han skuldsatt sig under storsvagåren 1867-1868 och begärdes 1869 i konkurs av sin långivare, Huss i Lövånger. Skulden var 800 kronor.

Barskrapad flytta in i en stuga på Holmen som Huss på något sätt blivit ägare till. Stugan låg  i närheten av Nils Petter Stens boplats. 

Det fanns nära band mellan familjerna på Holmen. Per Larsson Grens svärfar Anders Larsson var gift med Nils Petter Stens syster Maria Margareta.

Vid folkräkningen 1870 bor det 14 personer på Holmen. Det är bonden Per Gren, hustru Maria och sex barn samt avskedade fältjägaren Nils Peter Sten med vuxna dottern Clara samt fältjägaren Nils Anton Sten, hustru Anna, dottern Clara samt Annas syster Maja.

1875 dör Per Grens fru och åren fram till 1880 flyttar barnen från Holmen utom äldsta dottern Amalia. Även Nils Petter Stens barn har flyttat ut, men dottern Clara och sonen Nils Anton med familj bor här. 1888 dör Nils Petter Sten, 84 år gammal. Han är då ”fargang” hos sonen Nils Anton.

Vid bouppteckningen efter Nils Petter Sten 1888 finns  en bagarstuga på ofri grund upptagen till ett värde av 12 kr. Bagarstugan flyttades senare till Övre Bäck.

 Nils Anton med familj flyttar från Holmen hösten 1896. 

Det är mycket som vi inte känner till. De som bodde på Holmen odlade jorden och levde av den men förr eller senare  kom man till en punkt där de inte längre hade kraft och förmåga att hålla jordbruket igång. Var det då som bröderna Persson bestämde sig för att flytta stugan? Det var på Efraim Perssons mark som bosättningen fanns.

Vintern 1896/97 familjen bor Per Gren tillsammans med dottern Amalia i sin stuga. Nils Petter Stens dotter Clara är sjuklig och bor troligen kvar på Holmen. Hon avlider i januari 1902.

Det sägs att det var bröderna Anders och Efraim Persson flyttade stugan till Tabacken på Granlunds skifte inne i byn.

Kan det vara då , omkring 1902, som något av husen på Holmen plockas ner för att sättas upp igen vid Tabacken? 

Amalia Gren, född 1853 dotter till Per Larsson Gren, Önnesmark 6:2

Holmens sista inbyggare lämnar när Per Gren flyttar tillsammans med dottern Amalia in till byn. Per är nu omkring 80 år och Amalia är omkring 50 år.

Tack vare höbärgning på ängsmarker och samfälld mark samt en uppodlad gärda vid Degerträsket, Gren-Nybruket, kunde han tillsammans med sin dotter Amalia föda en ko och ett får.

Per Larsson Gren dog den 23 februari 1910 och noteras i kyrkböckerna som fattig, inhyses och änkling i Önnesmark. 

Det berättas att Amalia Gren var mycket fattig och att hon fick hjälp av grannarna att överleva. Det sägs att hon var skicklig väverska. Kan det ha gett en liten inkomst?  

Trots sin fattigdom var hon givmild och Stig Granlund berättar att hans far Gösta var liten och mager som barn och att Amalia ibland ropade in honom för att ge honom något att äta. Godhjärtad med andra ord.

1938 dog Amaila. Det berättas att när man kom med katafalken för att hämta Emalia var de tvungna att lämna kistan ute och bära ut kroppen. Stugan var helt enkelt för trång.

När dom satte på kistlocket som var försedd med gjutna metallkors i de fyra hörnen och skruvade igen korsen som var försedda med gängor, så gick 3 av 4 st av. Den som skruvade i korsen hade då med viss rädsla i blicken kastat dessa över axeln och ut i terrängen.

Stugan stod sedan tom och på 1950-talet revs den. Idag finns bara stugans stenfot kvar och i dess mitt ett stort murröse. Brunnen är väl synlig  strax intill skogsbilvägen upp mot Tabacken och bakom stugan finns några gamla lägdor.

Hur gick det med på Holmen? De små lägdorna brukades in på 1960-talet och den större användes för vall/hö in på 1990-talet.

Holmen har använts som matjordstäkt. Ensliage läggs ut och plöjs ner som jordförbättring och sedan ska skog planteras. Hösten 2020.

20 år senare skalades matjorden bort från den större odlingen och återgår till skogsmark.

Yvonne Persson, dotter till Rune, berättar om en händelse på  berättar om en hädelse  som inträffade omkring 1960.

”Det kom en mindre tornado, eller vad man ska kalla det, som tog med sig en spanterlada från Holmen, rakt upp i luften, och for mot vårt hus. Mamma och farmor  såg genom köksfönstret vad som hände så mamma rusade upp och skulle ta ned Katrine (som var liten) som låg och sov i lillrummet ut mot vägen. De var rädda att ”tornadon” skulle ta med sig hustaken från gården. Men den svängde och släppte av ladan mitt på träsket.”

”Som barn tyckte jag att Holmen var en idyllisk plats. Otaliga var de gånger jag låg i mamma och pappas dubbelsäng och försökt övertala pappa att sättas upp en timmerstuga där, som sommarstuga, och där jag kunde ha en häst. Och pappa han fortsatte att läsa tidningen och hummade  då och då som i samförstånd och sa ibland att ”kanske var det en bra ide”. Så jag  tog allt med ro och ville tro att det skulle nog bli så småningom.

Erland Markström, Pär Lindström

Namnet Holme torde syfta på den markerade kullen. Man brukar ibland tala om skogsholmar, vilket betecknar en kulle med skog som skiljer sig från den omgivande marken.

Ulf Lundström, 1982, Tidskriften Oknytt, artikel ”Ödelagd bygd och gamla storbyar” – om  bland annat ödebyn Holme i Ostvik.

Platsen där bostadshusen fanns på Holmen ligger på en i terrängen väl markerad ås. Troligen har platsen fått namnet av denna naturformation

 C. Stor, fallfärdig lada vid stora odlingen på Holmen. Hösten 2020.